Blogg

Alternativa fotbollsgalan 2017

Det är dags att knyta ihop säcken. En månad sedan senaste blogginlägget vittnade om slutet på ett år med fler tecken än vanligt. Det var sagt att bloggen skulle leva under säsongen, efter det blev det en månads semester och idag kommer årets sista blogginlägg.

Det kan också bli det sista blogginlägget någonsin. Bloggen syfte att lysa upp fotbollens innergård i Blekinge fallerar lite om de flesta av ”mina” matcher kommer spelas utanför länsgräsen. Kanske kommer bloggen tillbaka i någon form, vi får se vad vi kan förhandla oss fram till.

MEN – klart att vi skall avsluta årets bloggande stort och präktigt. Vackert och ståtligt. Gästvänligt och glamoröst med att ett par veckor efter Sverige fotbollsgala 2017 utse vinnarna i Blekinge. Jag har valt att blanda om, kasta fram väldigt duktiga fotbollsspelare men även kryddat med lite underliggande motiveringar som gör att det är en fin skara vinnare som får titulera sig vinnare i den alternativa fotbollsgalan.

I vissa fall kanske inte den bästa fotbollsmässiga prestationen, men i en helhetsbild av spelarens prestation 2017 har det varit den bästa. Alla som håller på Karlskrona UF kan jag redan nu meddela att ni kan lämna bloggen redan nu –  Amer Habul får inget pris!

Årets målvakt – André Andersson, Hörvikens IF.

Jag försökte att inte ta med någon av Hörvikens spelare. Jag följer dom slaviskt flera gånger varje vecka under säsongen – det kändes orättvist att fylla en gala med någon form av interna priser. Men det är svårt att låta bli. André Andersson får stå för symboliken i att HIF på 20 matcher släppte in 6 mål. Addera även sex träningsmatcher med tre mål insläppta varav två stycken i andra halvlek mot division 3-vinnaren IFÖ Bromölla IF så är känslan att man med ett fint samvete kan prisa någon i egna laget.

André stod inte ensam i linje för ett facit som visade sig vara näst bäst i Sverige (endast ett division 7 lag i Dalarna släppte in färre mål än oss). Men insatserna under säsongen för målvakten är minst sagt imponerande. Han hade kunnat hoppa över division 4, det är han för kvalitativ för. Han hade egentligen kunnat hoppa över division 3, för att han skall kunna nå mycket högre. Men han värderade förtroende och kontinuitet, det kommer kunna ta han längre.

Vi har en ganska härlig respekt för varandra. Vi ställer krav på varandra och André diskuterar ibland träningsupplägg och sådant som behövs förbättras, det älskar jag. Han skällde ut mig i halvlek i matchen mot Listerby under året, för att jag plockade bort en gubbe ur hans frisparksmur, ”Jag bestämmer vilka som skall stå i den muren”. Jag hade omgångarna före kritiserat André för en igångsättning där han inte lyssnade på min rekommendation om att förpassa bollen ut mot ytterback utan istället trycka den upp till forward, som löpte sig fri och gjorde mål. Jag vill minnas i euforin och glädjescenerna så skrek jag till André: ”Ok, en assist men egentligen är den där utsparken helt jävla värdelös”.

Årets försvarare – Lina Olsson, Asarums IF/FK

I ett lag som präglats av offensiv fotboll och offensiva spetsspelare så lyser försvararen Lina Olsson upp på flera vis. Började spela fotboll som 25-åring och det skall varit en lagkamrat som efter Linas första träning kommit hem och sagt ”Det var en ny tjej på träningen idag, hon var jätte trevlig men hon kunde inte spela fotboll”.

11 år senare kan hon titulera sig som elitfotbollsspelare och har under 2017 stuckit ut i en annars jämnt presterande backlinje. Främst genom hennes strålande defensiva insatser.

Årets mittfältare – Rasmus Holgersson, FK Karlskrona

Jag var mäkta imponerad av Holgerssons vårsäsong. Det fanns en fin kvalité i de omställningsarbetet mittfältaren offrade sig emot i varje match. I matchen mot Mjällby AIF på Västra Mark var han fantastiskt, och de matcherna jag såg över nätet gjorde han likadant där fina insatser.

Höstsäsongen blev spolierad av någon efterhängsen skada. Inte samma kontinuitet i speltid men de insatser han gjorde sträckte sig ändå till fullgoda. Ser man bara rent kvalitativt på mittfältare är nog en sådan som Anton Dahlström snäppet före under säsongen. Men värderar du in den insats som Holgersson stod för innan säsongen är segern ohotad.

Att han målade ut sitt eget spelmissbruk 2015, blottade sig, tryckte själv sig fram som misslyckad där och då men ändå visade att det fanns en , om än trubbig, väg bort från det. Han kommer bli förknippad med detta av många, i och med offentliggörandet kommer han säker bli påmind fler gånger än nödvändigt. Men samtidigt blir gärningen mot andra människor med samma problem så mycket större.

Dessutom – vet inte många fotbollsspelare som bär upp ett matchställ så idealiskt som Holgersson.

Årets forward – Jakob Bergström, Ronneby BK

Mest kvalitativa forwarden 2017 i Blekinge är inte Bergström, det är Momodo Moro. Men jag har svårt att hitta någon som är så betydelsefull för sitt lag som Jakob Bergström. När Ronneby tog division 3 med storm inledningsvis, hänfördes man av Bergström. När Ronneby hamnade i en svacka i division 3, saknade man Bergström. När Ronneby sedan återigen satte sig på den vinnande hästen, då var Bergström tillbaka.

Jag tror det är en guldklimp. En spelare som kan bli division 1-mässig ganska snart, om det ens räcker. Mitt starkaste minne är fortfarande 2015. Hörvikens IF – Ronneby BK, vi ledde serien och skulle bara städa av matchen på Gröna Vallen och kunna blicka mot division 3.

I halvlek låg vi under med 0-2. Orden i halvlek var enkel och tydlig. Tryck in bollen i straffområdet så snabbt vi kan från ytterbackar, och Wille Leandersson och Andreas ”Börsen” Centren fick uppgiften att på riktigt döda den där Bergström som med sitt targetspel fick vinna tid alldeles för enkelt.

Det var omöjligt. I 75-minuten hade han fått så mycket smällar och regelvidriga tacklingar att ingen fotbollsspelare hade överlevt. När han stapplar ut till Petter Abrahamsson vid sidlinjen med kvarten kvar att spela gör han det med en tröja som är mer brun än röd och en ansikte som är mer rött av blod än hudfärgat.

Tungt tapp för Ronneby BK inför 2018 –  jackpot för den klubb som får hans underskrift.

Årets genombrott – Axel Norén, Mjällby AIF.

Vilken säsong. Rent kvalitativt tycker jag att Mohammed Mbye varit den bärande kraften under en hel säsong för Mjällby AIF. Att Axel Norén så snabbt kunnat anpassa sig till seniorspel och sy in sig själv i ett poängmässigt och prestationskrävande fotbollsmiljö är imponerande.

Axel Norén kan gå hur långt som helst. Mjällby AIF:s bästa och enklaste inverstering i närtid vore att skriva ett långårigt avtal med mittbacken – för han kommer inte kunna hållas tillbaka från elitfotbollen allt för många säsonger framöver.

Årets prestation – Asarums IF, dam.

Den kändes väl klar. De har inte stått för något mirakel, det går inte skrivas om ”bragden på Asarums IP”. De har gjort det som förväntats av dem, det som de bara var tvungna till att göra detta året.

Det gör däremot inte prestationen mindre imponerande eller mindre betydelsefullt. Trots ett stort favoritskap i varje match så vinner man division 1 överlägset. Man lyckas även samla kraft för att, som serieledare, även vinna det efterföljande kvalet.

Inför året 2016 hade jag ganska långt gångna samtal med Asarum att ta träna damlaget. I sista stund visade sig att klubben hade lika långt gångna samtal med Stefan Ekstrand och efter ett styrelsemöte beslutade man att välja Stefan före mig. Där och då fanns det en besvikelse över hur man gjort, men nu med distans så tycker jag man gjorde rätt. Dels att man gick på fler än ett spår än bara mig, men även att man valde Stefan Ekstrand. Det är nog den tränare jag helst blir brädad av.

Men prestationen är grym och det är fakta. Blekinge kommer ha ett elitlag nästkommande säsong, och det är Asarums IF damlag.

Årets skyttekung / skyttedrottning – Jonathan Karlsson, IFK Karlshamn.

Årets kombinerade pris skyttekung eller skyttedrottning blir Jonathan ”Pille” Karlsson i. I en knivskarp konkurrens med bland andra Matilda Nilsson, Jakob Bergström och Amer Habul hamnar priset hos Karlshamns omskolade, tillika nyblivna, anfallare.

23 mål, delad skytteligaseger med ovan nämnda Bergström, imponerar i ett lag som varit kraftigt underdogs inför säsongen. Tillsammans med tidigare motivering på Bergström tycker jag Karlssons medverkan i sitt lag under året är den absolut viktigaste.

Han är otroligt viktig och bärande i att IFK Karlshamn skall skapa målchanser och vinna fotbollsmatcher. Han gjorde 23 av lagets 44. Det skulle förvåna mig något oerhört om han inte varit inblandad i ytterligare 10.

Årets tränare – Niclas Olsson, Asarums IF Herr

Man brukar prata om timing som fotbollstränare, att man skall göra sina val av tränaruppdrag utifrån rätt tidpunkt utifrån klubbens position och riktning. Asarums IF har svårt att hitta tränare inför året 2018, att man hittade en tränare (om än internt) till 2017 är starkt. En fjärdeplats 2016, tappar sina tre bästa spelare och en föreningen som uppenbarligen vill få upp sitt damlag i elitfotbollen.

Bara mod att ta detta uppdraget som Niclas gjorde bör prisas. Jag har alltid gillat Asarum, varit en klubb som jag själv kunnat se mig verksam i som tränare. Organisationen 2017 var däremot något för svag, något föreningen erkänt och vill förbättra, och av flera källor så har Niclas, och övriga ledare, fått dra ett enormt lass. Ändå tog de sina poäng. Ett poängsnitt med Niclas / Scott på 0,92 poäng kan jämföras med Paul Scotts 0,91 poäng/match.

Det blev aldrig någon fin saga för Niclas som fick kliva åt sidan. Men att så relativt orutinerad ta ett Asarum i det läget, få laget att prestera någorlunda vill jag ändå prisa. Även om jag älskar att vinna fotbollsmatcher, och det finns många tränare som vunnit fler matcher 2017.

Årets ”Chippen nummer 10”  – ”Boll i blekinge”

Det är klart att även Blekinge skall få ett specialpris när Zlatan Ibrahimovic fick det under ordinarie fotbollsgala. Chippens pris går till fotbollssiten ”Boll i Blekinge”. Upphovsmannen Patrik Ivar Olsson har skapat en omåttligt populär mötesplats för nyfikna fotbollsälskare

Det börjar till och med bli prestige i att rapportera en match. Man ser till att tidigt på morgonen ”paxa” matchen för rapportering, som vilken konsert med Justin Bieber som helst. Det rapporteras till och med Allsvenska matcher.

En fantastiskt fotbollssida skapad för alla som ger ett otroligt uppsving i intresse för hela Blekinges fotboll. Tomheten om denna sidan skulle sluta existera kan vi nog bara fantisera om.

Diamantbollen – Matilda Nilsson, Asarums IF FK

Svårt att inte välja någon annan. Mathilda Nilsson har flera säsonger visat att hon är alldeles för bra för division 1, visat klubblojalitet genom att tacka nej till andra klubbar och samtidigt tryck in 28 mål och vunnit skytteligan överlägset (10 mål bättre än tvåan). Varit bärande i ett överlägset damlag och verkligen varit en nyckelspelare för segermaskingen 2017.

26-25-29-28 är skyttedrottningens facit senaste fyra säsongerna. Ett snitt på 27 mål varje säsong i den tredje högsta divisionen för damerna i Sverige. Det är klart att det finns en stor nyfikenhet vad både laget – och även Matildha – kan göra en division upp.

Guldbollen –  Oscar Sverrisson, Mjällby AIF

Vi svänger på motiveringen. Guldbollen i Blekinge skall delas ut till den bästa spelaren rent kvalitetsmässigt under säsongen 2017. Enligt mitt tycke spelar den spelaren i det laget som placerats sig längst upp i seriesystemet. I en hård konkurrens av flera duktiga prestationer känns det ändå som rätt att ge bollen till Mjällby AIF:s vänsterback, Oscar Sverrisson.

Jag vet att det tisslades och tasslades om att rekrytera Sverrisson till MAIF redan inför förra säsongen. Men då valde han att krita på för Landskrona BoIS när han kom tillbaka från en sejour i Norge. Då pratade jag med dalkurs dåvarande tränare Poya Asbaghi, numera IFK Göteborg, om ytterbackens kvalitéer och han gick i god för att det var en bra värvning.

Det blev ingen värvning då, men väl 2017 och jag måste medge att han imponerat på mig under året. Den inledande tiden gav mig vibbar på att han inte behärskade spelet i båda riktningarna. Men ju längre säsongen lidit – och tämligen tidigt – så visade det sig vara en mer eller mindre komplett spelare. En kvalitetsspelare division 1 mått mätt och en spelare som det är otroligt viktigt att man får behålla på Listerlandet.


 

Då var då. Nu är nu – Som Janne Andersson hade sagt.  Tack för säsongen 2017. Återigen, tack för alla positiva ord om bloggen under året. Det har värmt och gjort att det där inlägget varje vecka under brinnande säsong verkligen blivit ett inlägg.

Vi hörs.
JL